Jaha, ny månad då... Tiden bara rinner iväg och det känns verkligen inte som november, förutom på vädret då kanske. 

Dagen började med en morgonpromenad med Shandi. En morgontrött Ewe, pigg Kelpie och massa folk på cykel kanske inte låter som en bra kombo. Jomen visst, medan jag gick och halvsov sprang Shandi lös och innan jag reagerade på alla vi mötte så hade hon kommit in i position. Den känslan, att faktiskt kunna lita på sin hund såpass är ganska häftig! 

Skoldagen har bestått av redovisningar. 6 grupper skulle redovisa sina studiebesök i 45 min var. Låååååååång dag!! 

Vi va ju också sist ut och kan lova att huvudet va på väg att sprängas när jag skulle gå upp där.

Redovisningen i sig gick jätte bra!

Jag måste erkänna att jag verkligen ÄLSKAR att stå framför folk och prata! 

Who could've guessed that?? :O

Kommer ihåg mig själv för bara några år sedan när jag hellre gömde mig under ett bord än att säga en enda mening under en redovisning. 

Då kunde jag vara nervös och känna mig spyfärdig en hel dag om jag hade redovisning på eftermiddagen. Medan jag nu älskar det där lilla pirret i magen, som fortfarande finns kvar. Jag har lärt mig att rikta nervositeten till något positivt. 

Under L3:an i helgen, där man jobbar mycket med att kunna stå framför folk och prata, höll jag ett litet föredrag om just nervositet och hur jag lärt mig ta det som något positivt. Förhoppningsvis lyckas jag få ner mina tankar om detta i ett blogginlägg, men det orkar jag inte med just nu ;)

Iaf, för att inte sväva ut alltför mycket, så är jag så JÄVLA STOLT över mig själv och den stora utveckling jag gjort på bara något år!!!

Aja, nog med skryt :P Detta va allt jag orkade skriva idag! 

// Ewe 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen är flyttad till: www.ewesvovvar.wordpress.com

Idag har jag hunnit med massor känns det som! Dagen började med en välbehövlig sovmorgon, och en härlig morgonpromenad med brudarna. Sen åkte jag ner till Uni för att vara med på ett möte med vår studentförening samt tre andra föreningar för att ...

  ~Till Ziba~Jag levde för dig och du för mig.Du fick mej alltid att skratta när jag var ledsen och du delade villkorslöst min glädje när jag var glad. Tack, för att du fick mig igenom de där åren, de där åren när det bara kändes som att jag hade d...

Imorgon har det gått en vecka. En hel vecka. 7 hela dagar sedan jag för sista gången såg dig.  Saknar dig nått så otroligt!  Du besöker mig fortfarande i drömmarna varje natt. Lovar du att fortsätta med det? Jag är inte redo att aldrig mer få s...

Trodde jag skulle känna mer, känna ständig ångest och st'ndigt vara ledsen. Men jag känner mig bara tom, som ett skal utan innehåll.  Kan hålla en god min när jag träffar människor, försöka le och skratta med dem. Men det känns inte på riktigt.  ...