Jag älskar vinter, jag älskar snö och kyla! 

Ziba älskar vinter, snö och kyla hon med! 

Jag blir alltid lycklig av att se snö för jag vet att hur lycklig Ziba blir av det. 

Tyvärr har kylan ett pris, ett hårt ett!

För snart 2 år sedan fick jag reda på att Ziba har artros. För 2 år sedan var det ingen fara och veterinär lovade ett normalt liv, men gav oss smärtstillandetabletter som skulle tas vid behov.

Under 2012 blev har dock artrosen gjort sig påmind. När Ziba sprungit lös långa sträckor, tränat agility eller gjort annat som ansträngt lederna har hon varit stel dagen efter. Så under hösten började jag att enbart gå koppelpromenader med henne och inte överanstränga lederna genom att låta henne hoppa eller klättra. Det har fungerat, hon har mått bra. 

När minusgraderna kom fick hon gå med täcke, så hon inte skulle bli kall. Till en början hjälpte det också. 

Jag har under vintern märkt att även Ziba börjat inse att hon inte orkar lika mycket som förut. När jag ska gå lånmgpromenad frågar jag alltid "Ska vi gå ut och gå?". Vissa dagar rusar Ziba ikapp emd Shanid till dörren för att få följa med ut och andra reser hon knappt på huvudet och reser sig inte ens när jag klär mig och tar fram kopplet. 

Dessa dagar mår mitt samvete ganska bra med att lämna henne inne och bara göra de vanliga trickspassen inomhus för att hon iaf ska få göra någonting. Oftast är det sånna dagar då hon varit ute på långpromenad dagen innan som hon väljer att ligga kvar hemma. Antagligen för att hon själv känner att hon inte orkar. Men vad vet jag!??

Sen har vi dagar som idag. Vi var ute på en långpromenad igårkväll. Under dagen har jag varit väldigt trött och tänkte ta en promenad bara på 30 min så Shandi fick springa lite och sedan träna lite extra hjärngympa med hundarna inomhus. Under promenaden igår började Ziba gå långsammare mot slutet och hon var varit stel under dagen. Så jag hade inte tänkt låte henne fälja med. Men när jag skulle klä mig ich tog fram koppel till Shandi så stod hon där, med viftande svans och bedjande ögon. 

Hjärtat ville ta med henne ut, men förnuftet visste att det kanske var bättre för henne att stanna hemma. Efter en liten kompromiss vann hjärtat och Ziba fick följa med. 20 min lång blev promenaden i ganska sakta tempo. 

När vi kommer hem igen och ska gå upp för trappan vill det sig inte riktigt för Ziba och hon måste verkligen kämpa för att ta sig upp. 

Det gör ont i mig av att se henne så! De dagar hon är stel och jag får lyfta upp bakbenen i sängen för att hon inte orkar själv, men så gärna vill upp, det gör ont! 

Jag vill ha det som förut. Jag vill ha min galna studsboll tillbaka! 

- Min älskade klippa som alltid finns där och vet vad jag behöver, även om jag inte vet det själv   

// Ewe

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen är flyttad till: www.ewesvovvar.wordpress.com

Idag har jag hunnit med massor känns det som! Dagen började med en välbehövlig sovmorgon, och en härlig morgonpromenad med brudarna. Sen åkte jag ner till Uni för att vara med på ett möte med vår studentförening samt tre andra föreningar för att ...

  ~Till Ziba~Jag levde för dig och du för mig.Du fick mej alltid att skratta när jag var ledsen och du delade villkorslöst min glädje när jag var glad. Tack, för att du fick mig igenom de där åren, de där åren när det bara kändes som att jag hade d...

Imorgon har det gått en vecka. En hel vecka. 7 hela dagar sedan jag för sista gången såg dig.  Saknar dig nått så otroligt!  Du besöker mig fortfarande i drömmarna varje natt. Lovar du att fortsätta med det? Jag är inte redo att aldrig mer få s...

Trodde jag skulle känna mer, känna ständig ångest och st'ndigt vara ledsen. Men jag känner mig bara tom, som ett skal utan innehåll.  Kan hålla en god min när jag träffar människor, försöka le och skratta med dem. Men det känns inte på riktigt.  ...