?

Igår fick Ziba somna och med det fick himlen tillbaka sin finaste ängel och starkast lysande stjärna!

Hon har lämnat efter sig ett stort tomrum. Hon var min bästa vän, med mig genom vått och torrt och stod alltid vid min sida beredd att antingen trösta eller dela min glädje. 

Vem ska nu komma och slicka bort mina tårar när jag gråter?

Vem ska nu studsa upp och ner som om den studsbollar i trampdynorna så fort jag kommer hem?

Vem ska nu tigga när jag äter?

Vem kommer nu försöka sno mina vantar när vi är ute och går?

Vem ska nu bära min plånbok från affären?

Vem ska vara som en mamma för Shandi, vara hennes vägvisare och extra trygghet?

Ziba blev på söndagkvällen dålig. Hon kissade blod och blödde även kraftigt från underlivet. Hon var slö och när hon var ute kunde hon inte rulla sigi snön, det var som om bakdelen inte fungerade på henne. Så fort hon varit ute gick hon och drack och behövde direkt ut igen, det rann rätt igenom verkade det som. Jag valde att sova nere på soffan med henne ifall hon behövde ut under natten. En tuff natt, med mycket lite sömn blev det.

På morgonen var hon inte bättre, tvärtom. Hon var orkeslös och blödde fortfarande. Hon hade ingen aptit och ville lnappt äta skinka som jag gav henne. 

Pappa körde på morgonen hem mig och hundarna till mig. 

Efter några timmar ringde mamma och frågade hur det gick. Vi kom fram till beslutet att åka till veterinären med henne... 

Usch! Det värsta jag varit med om. 

Hon fick en lugnande av sköterskan och somnade med huvudet i mitt knä. När veterinären kom in låg hon där och snarkade. 

Efter fick mamma köra hem mig. Hon tog med sig Shandi hem, vilket kändes bra. Jag har inte orken att ge henne det hon behöver just nu. 

Ziba var den snällaste och glada hunden man kan tänka sig. Hon kom in i mitt liv när hon var 5 år. 

Vi har många fina stunder att se tillbaka på, många skratt och glada minnen. 

Hon var min peronliga terapeut, så fort jag kände mig ledsen eller nere så var hon där så nära hon kunde. Hon kunde komma och lägga sig bredvid mig med huvudet på mitt bröst och slicka upp varje tår som kom. Detta fick mig alltid att skratta, vilket välkomnades med en viftande svans. 

Hon var med mig genom mina år på gymnasiet, som träningskompis och stöd.

Ziba var med genom både de jobbigaste och roligaste stunderna i mitt liv. 

Det är henne jag har att tacka för hur jag är idag. Honlärde mig att varje människa förtjänar en chans, vare sig det är en hundmänniska som vill titta på tänderna eller en alkis vid busshållplatsen. Ziba älskade alla! 

Hon var tålmodig och tröttnade aldrig, ens om barn klättrade på henne.

Troligtvis kommer jag att skriva en del på bloggen framöver, det kommer vara min kanal att få skriva om allt jag tänker och känner. 

Just nu är allt jättekämpigt och jobbigt. Jag tar en dag i taget och försöker hålla ihop när jag träffar andra människor. Imorgon ska jag på föreläsning på Uni. Jag är inte den som visar vad jag känne roch kommer troligtvis inte göra det då heller. 

Under några dagar kommer Carro att bo hos mig, för att inte lägenheten ska kännas allt för tom och för att jag inte ska sitta ensam hemme och älta och gräva ner mig i det här. 

Min fina, fina bästa vän! Du var lätt att älska, vet ingen som tyckte illa om dig. Du spred glädje vart du än gick och fick världen att bli lite ljusare. 

Har sagt det förut  och jag säger det igen, du var lätt att älska och kommer bli omöjlig att glömma!

jag satte mig förut och gjorde en film med bilder av henne. Detta var mycket för min egen del, kändes bra att få titta igenom alla bilder på henne och faktiskt kunna le åt vissa. Den här filmen är också mitt sätt att dela med mig till alla mina minnen av världens bästa hund! 

Boppalooza Happy Me

"Ziba"

* 030115

+ 130225

Vi ses igen en dag du och jag