Såhär års är det riktigt kallt ute och det hjälper inte direkt till att öka motivationen till ett träningspass ute. 

Så hundarna sysselsätte mycket inomhus, med trickträning och hjärngympa :)

Jag hade den stora turen att vinna ett IQ-spel som Emil's Hund- och Kattshop höll i november. 

Detta spelet uppskattas otroligt mycket av hundarna. Nu kommer filmer på när båda hundarna jobbar för att få lösa uppgiften och få godis. 

Dom har båda två fått prova det här några gånger, så de vet på ett ungefär hur det ska lösas. Ziba har verkligen överraskat och fattar verkligen hur klossarna fungerar, dock är hon väldigt intresserad av dom även när hon tagit löss dom och de inte längre gölmmer något godis. 

Shandi är mer för att arbeta med fötterna, och blir emellanåt lite frustrerad när det inte räcker att sparka på spelet ;)

Kort litet inlägg från mig idag, men det är bättre än ingenting :)

// Ewe

Jag älskar vinter, jag älskar snö och kyla! 

Ziba älskar vinter, snö och kyla hon med! 

Jag blir alltid lycklig av att se snö för jag vet att hur lycklig Ziba blir av det. 

Tyvärr har kylan ett pris, ett hårt ett!

För snart 2 år sedan fick jag reda på att Ziba har artros. För 2 år sedan var det ingen fara och veterinär lovade ett normalt liv, men gav oss smärtstillandetabletter som skulle tas vid behov.

Under 2012 blev har dock artrosen gjort sig påmind. När Ziba sprungit lös långa sträckor, tränat agility eller gjort annat som ansträngt lederna har hon varit stel dagen efter. Så under hösten började jag att enbart gå koppelpromenader med henne och inte överanstränga lederna genom att låta henne hoppa eller klättra. Det har fungerat, hon har mått bra. 

När minusgraderna kom fick hon gå med täcke, så hon inte skulle bli kall. Till en början hjälpte det också. 

Jag har under vintern märkt att även Ziba börjat inse att hon inte orkar lika mycket som förut. När jag ska gå lånmgpromenad frågar jag alltid "Ska vi gå ut och gå?". Vissa dagar rusar Ziba ikapp emd Shanid till dörren för att få följa med ut och andra reser hon knappt på huvudet och reser sig inte ens när jag klär mig och tar fram kopplet. 

Dessa dagar mår mitt samvete ganska bra med att lämna henne inne och bara göra de vanliga trickspassen inomhus för att hon iaf ska få göra någonting. Oftast är det sånna dagar då hon varit ute på långpromenad dagen innan som hon väljer att ligga kvar hemma. Antagligen för att hon själv känner att hon inte orkar. Men vad vet jag!??

Sen har vi dagar som idag. Vi var ute på en långpromenad igårkväll. Under dagen har jag varit väldigt trött och tänkte ta en promenad bara på 30 min så Shandi fick springa lite och sedan träna lite extra hjärngympa med hundarna inomhus. Under promenaden igår började Ziba gå långsammare mot slutet och hon var varit stel under dagen. Så jag hade inte tänkt låte henne fälja med. Men när jag skulle klä mig ich tog fram koppel till Shandi så stod hon där, med viftande svans och bedjande ögon. 

Hjärtat ville ta med henne ut, men förnuftet visste att det kanske var bättre för henne att stanna hemma. Efter en liten kompromiss vann hjärtat och Ziba fick följa med. 20 min lång blev promenaden i ganska sakta tempo. 

När vi kommer hem igen och ska gå upp för trappan vill det sig inte riktigt för Ziba och hon måste verkligen kämpa för att ta sig upp. 

Det gör ont i mig av att se henne så! De dagar hon är stel och jag får lyfta upp bakbenen i sängen för att hon inte orkar själv, men så gärna vill upp, det gör ont! 

Jag vill ha det som förut. Jag vill ha min galna studsboll tillbaka! 

- Min älskade klippa som alltid finns där och vet vad jag behöver, även om jag inte vet det själv   

// Ewe

Snart slut på 2012. Förra året gjorde jag en liten redovisning över mitt år månad för månad, men det orkar jag inte i år.

2012 har på många sätt varit händelserikt! Både för mig själv och för hundarna. 

Shandi genomförde ett bra MH och kom ut på tävlingsplanen för första gången under DM. 

Jag har under våren kämpat på med KomVux och lyckades hyffsat ändå. Jag har flyttat hem och hemifrån igen. 

2012 har varit ett hemskt år, men samtidigt fantasktiskt! Jag har mött många nya människor som satts tora intryck på mig, som jag kommer bära med mig länge! 

2013 kommer garanterat också bli ett händelserikt år. Det stora målet jag har under året är att komma ut på de officiella tävlingsplanerna iaf i lydnaden med Shandi. 

Jag kommer INTE att sätta mål som LP1 och start i lkl2 osv... 

Mitt mål är att vi SKA tävla och vi SKA ha roligt!! 

2013 blir det året jag (förhoppningsvis) lär mig slappna av och njuta fullt ut!

Allt från mig för den här gången!

// Ewe

I måndags fick jag göra något jag aldrig gjort förut, nämligen åka ambulans och ligga några timmar på akuten.

Jag hade svimmat två gånger på kort tid och efteråt fått darrningar i kroppen och bröstsmärtor samtidigt som jag hyperventilerade. 

Jag och Carro skulle i måndagseftermiddag gå en promenad i Grums för att förbereda inför vår tipspromenad vi ska ha på lördag. Innan promenaden åkte vi ut till Roy och Susanne för att låna en hund åt Carro. Promenaden gick bra och jag mådde som vanligt. När vi var klara åkte vi tillbaka för att lämna hunden och blev bjudna in på en kopp kaffe. Jag mådde fortfarande bra. 
Det var först när vi kom in i köket och satte oss som jag började känna mig konstig. Det va ganska varmt i köket så jag tog av mig tjocktröjan och satt i T-shirt, men det hjälpte inte. Jag kände mig yr och svettades. Och med min motvilja för att visa mej svag inför andra tänkte jag låna toan bara för att sitta där någon minut och andas lite. Men jag tog mig aldrig till toan. Det sista jag minns är att jag får vägbeskrivning till toan och sedan blir det svart och jag vaknar upp med att någon skakar på mig och ropar "är du ok?. 

Det enda jag tänkte var "öh, klart jag är ok, vad ser det ut som?". Men sen insåg jag att jag låg på golvet. Lite chockad över at jag svimmat, då jag aldrig gjort det förut, reste jag mig och skulle gå tillbaka till bordet för att dricka lite vatten. Men dit tog jag mig inte heller, efter bara några steg blev det svart igen. Jag blev väckt och hjälpt till bordet där jag fick vatten. Men det var fortfarande varmt och jag mådde fruktansvärt dåligt. Så jag fick hjälp ut och blev satt på en utemöbel på altan. Det var då jag tror chocken kom. Jag fick ingen luft och hyperventilerade. Vi ringde efter ambulans som kom och jag fick åka med. 

I ambulansen tog sjukvårdaren olika prover, blandannat ett EKG som hon tyckte såg konstigt ut så hon skickade det i förväg till sjukhuset så en läkare kunde kolla på det innan jag kom in. Bara det höll på att skrämma livet ur mig! Jag hade ju ingen aning om vad det var som hänt. 

Väl inne på akuten fick jag komma in direkt och ytterligare prover togs. Vid det här laget kunde jag andas någorlunda ordentligt och kunde prata normalt. Men jag frös som aldrig förr, två filtar fick jag för att jag skulle sluta skaka. De körde in mig på ett rum där jag fick ligga i väntan på läkaren, som kom efter en timme. Då fick jag göra diverse tester typ ta mej själv på näsan när jag blundade och liknande. 

Sen blev det utfrågning.

Läkaren frågade mig om jag ätit normalt under dagen och jag svarade "ja". Följdfrågan till detta var "När du äter normalt, skulle du då sägga att du äter ordentligt?"

Vad skulle jag svara på det? Jag hade ätit normalt för att vara jag. Men jag vet att jag kanske inte äter så mycket som jag egentligen borde. Men såhär är det, jag har alltid varit liten i maten och det dröjde innen jag första gången kände riktiga hungerkänslor. Mat har aldrig varit något jag sett som viktigt på det sättet. Jag vet att jag måste äta och gör det också. Bara för att det är såhär skulle jag ändå inte säga att jag har problem med mat. Jag lider inte av någon sjukdom som anorexi eller bullimi, abslout inte! Jag har under de senaste åren börjat äte lite mer och regelbundet. Men jag är kanske inte i mål än. 

Nästa fråga från läkaren var "är ditt liv stressigt?". 

Ja, det skulle jag väl säga att det är. Jag tycker om ett högt tempo, men senaste tiden (speciellt med förra tentan) va det inte alls bra. Kände själv att det blev för mycket. Jag ser en skillnad mellan ett liv med högt tempo och ett stressigt liv. 

"Sover du ordentligt?"

Nej!! 

Det är här mitt stora problem ligger, och det vet jag. Jag har extremt svårt att sova på nätterna. Jag kan lägga mig runt 22.00 bara för att ligga och glo i några timmar och kanske inte slumra till förän vid 03.00 - 04.00 på nätterna. Förr hade jag samma problem, men då var det tankar som höll mig vaken. Jag kunde ligga i timmar och bara tänka, och då oftast inte jätte positivt. Men detta har blivit bättre. Nu sover jag med ljudbok och detta har lärt mig att fokusera på det istället för tankar och det har verkligen hjälpt. Jag har gått och lagt mig med ljudbok och sedan somnat efter 30 - 60 min. Nu däremot är problemen tillbaka. Jag KAN INTE sova!! Jag lyssnar på ljudbok och inga tankar finns i huvudet, men ändå somnar jag inte. Detta leder till att jag har extremt svårt att vakna på morgonen och många dagar när jag börjar föreläsning vid 08.15 så försover jag mig. Antingen så att jag har 20 min på mig att rasta hundar, klä mig, sminka och springa till bussen eller så vaknar jag inte alls förän klockan är runt 11.00 och då är föreläsningen i stort sett slut. 

Jag blev utsläppt från akuten med rådet att TA DET LUGNT!!!

Det konstiga på EKGt som ambulanssjukvårdaren hade sett visade sig vara en annan hjärtrytm än normalt. Vilket inte är något att oroa sig över. De trodde att detta var en engångs grej och att det inte var något speciellt. Men fortsätter det så kommer det att utredas mera. 

Tisdag och onsdag har jag försökt ta det lugnt och när jag har ansträngt mig något så har jag blivit väldigt trött i kroppen och fått svårt att andas. 

Jag tror att detta är min kropps sätt att säga ifrån attd et faktist är dags att ändras! 

Jag hade redan innan börjat ändra mig, iaf när det gäller maten. Sömnen är betydligt mycket svårare att ändra på eftersom jag inte har någon anning om hur jag ska göra det. 

Ser man till maten har jag lagt upp detaljerat matschema så jag ska äta tillräckligt och regelbundet(!!). Jag har även köpt yoghurt så nu blir det frukostätare av mig med! 

Idag innan jobbet tog jag en långpromenad med hundarna, vilket bara det får mig att må otroligt bra! 

Shandi är inte berörd över mitt lite långsammare tempo då hon ändå är lös mest hela vägen. Ziba däremot tycker det är helt perfekt med ett lite lugnare tempo :) Idag blev det också lite uppletande med pinnar. Båda två skötte sig jättebra och tom Ziba kom och lämnade över pinnen in handen, vilket inte inträffar särskilt ofta ;)

Kom nu inte och säg "har du verkligen tid med hundarna, blir det inte lite mycket att göra med dom"?. 

Det är inte hundarna som gör mitt liv stressigt! De är anledningen till att jag klarat mig såpass länge!! 

Kände att jag ville skriva det här inlägget för att berätta lite om hur det ser ut. Mest är det skrivet för min egen skull så jag ska få det skriftligt. Nu när jag skrivit om problemen och sagt att jag SKA lösa dom så känns det mycket mer motiverande. 

Sömntips tas tacksamt emot, då det är det enda jag inte vet hur jag ska lösa! Jag vill kunna ha rutiner och sova regelbundet. 

// Ewe

Finns ärligt talat ingen dag jag tycker mer illa om än söndagar... Speciellt denna söndag är hemsk! Imorn ska tentan vara inlämnad. Är min klar?? Neeeej! Plugg, plugg, plugg. Lär få sitta vaken halva natten med detta. Plus att "hemtentan" från A1 ska skickas imorn också. SUCK!!! 

Tack vare att det är pluggdag så har jag hunnit med massor. Hundarna är promenerade, lägenheten är städad, tvätten är tvättad och disken är diskad. Allt för att inte vara tvungen att sätta igång med det som egentligen är viktigast... 

Disciplin my ass! 

Men sånt är livet I guess. 

Igår tog jag en välbehövd plugg paus. Önskar jag skulle kunna skriva att den var välförtjänt, men nej, välbehövd är mer rätta ordet.

Föreningen ViSA hade halloweenfest, och självklart är jag med!! 

Det va verkligen jätte roligt, framförallt för att de flesta har man inte träffat sen nollningen :) Kul att se hur alla klätt ut sej, och det va många läskiga typer där ;)

Avslutar inlägget med en bild på brudarna :) <3 

 
- Jokern, Zombiebebis och Sawdockan ;) Erkänn, vi är sååå snygga!! 

//

Jaha, ny månad då... Tiden bara rinner iväg och det känns verkligen inte som november, förutom på vädret då kanske. 

Dagen började med en morgonpromenad med Shandi. En morgontrött Ewe, pigg Kelpie och massa folk på cykel kanske inte låter som en bra kombo. Jomen visst, medan jag gick och halvsov sprang Shandi lös och innan jag reagerade på alla vi mötte så hade hon kommit in i position. Den känslan, att faktiskt kunna lita på sin hund såpass är ganska häftig! 

Skoldagen har bestått av redovisningar. 6 grupper skulle redovisa sina studiebesök i 45 min var. Låååååååång dag!! 

Vi va ju också sist ut och kan lova att huvudet va på väg att sprängas när jag skulle gå upp där.

Redovisningen i sig gick jätte bra!

Jag måste erkänna att jag verkligen ÄLSKAR att stå framför folk och prata! 

Who could've guessed that?? :O

Kommer ihåg mig själv för bara några år sedan när jag hellre gömde mig under ett bord än att säga en enda mening under en redovisning. 

Då kunde jag vara nervös och känna mig spyfärdig en hel dag om jag hade redovisning på eftermiddagen. Medan jag nu älskar det där lilla pirret i magen, som fortfarande finns kvar. Jag har lärt mig att rikta nervositeten till något positivt. 

Under L3:an i helgen, där man jobbar mycket med att kunna stå framför folk och prata, höll jag ett litet föredrag om just nervositet och hur jag lärt mig ta det som något positivt. Förhoppningsvis lyckas jag få ner mina tankar om detta i ett blogginlägg, men det orkar jag inte med just nu ;)

Iaf, för att inte sväva ut alltför mycket, så är jag så JÄVLA STOLT över mig själv och den stora utveckling jag gjort på bara något år!!!

Aja, nog med skryt :P Detta va allt jag orkade skriva idag! 

// Ewe 

Yes, sitter med tenta igen... Inte jätte roligt måste jag medge! Inte alls roligt faktiskt! Allt annat än rolig skulle man kunna säga! Men kan också säga att den är mycket tråkig! Eller rent utsagt dödstrist!!! 

Så, då vet ni vad jag tycker just nu... 

Tråååååååkigt!

Imorn är det redovisning av grupparbetet med, inte jätte roligt det heller...

Plugg ikväll tills jag däckar. Redovisning imorn, plugg efter det till jag däckar då med. Fredag (gissa vad?!?) plugg igen men inte tills jag däckar utan tills jag åker till... Ja, vart jag ska håller jag på.

Allt för mej så länge! Thank you for listening, over and out!

// Ewe